Noas sexton sonsöner

Den sekulära historien ger många bevis för att de som överlevde Noas flod var verkliga historiska personer, vars namn gjort outplånliga intryck på stora delar av den antika världen.

När Noa och hans familj gick ut ur arken, var de de enda människorna på jorden. Noa hade tre söner, Sem, Ham och Jafet. Det blev deras uppgift tillsammans med sina fruar att återbefolka jorden genom de barn som de skulle få efter floden. Av Noas barnbarn nämns 16 söner vid namn i 1 Mosebok kapitel 10.

Gud har gett oss tydliga bevis för att konfirmera att dessa 16 sonsöner till Noa verkligen har levt. De namn som Bibeln gett dem var verkligen vad de hette. Deras efterkommande spreds ut över jorden och grundade antikens olika nationer efter språkförbistringen vid Babels torn (1 Mos 11).

De första generationernas människor efter floden blev mycket gamla. Några överlevde sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Detta gjorde dem mycket speciella. Noas 16 sonsöner var familjeöverhuvuden, klanhövdingar som härskade över stora skaror i sina respektive områden. Det var flera olika saker som inträffade.

1. Människor i olika områden uppkallade sig själva efter dens namn som var deras förfader.
2. De uppkallade sitt land, och sin huvudstad och viktigaste flod efter hans namn.
3. Ibland förföll de olika nationerna och folkslagen till förfadersdyrkan. När detta inträffade, var det naturligt för dem att uppkalla sin gud efter den man som var förfader till dem alla. Eller de kunde ge sin långlivade anfader status av att vara gud.

Allt detta betyder att bevisen för riktigheten av Bibelns beskrivning av Noas söner har blivit bevarade på ett sätt som aldrig kan förloras. Människans stora uppfinningsförmåga kan inte utradera detta. Vi ska nu gå igenom materialet.

Jafets sju söner

I 1 Mos 10:1, 2 kan vi läsa:

Detta är Noas söners, Sems, Hams och Jafets, fortsatta historia. Åt dem föddes söner efter floden. Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.

Den förste av Noas sonsöner som nämns är Gomer. Hesekiel lokaliserar de tidiga ättlingarna till Gomer, tillsammans med Togarmas ättlingar (en son till Gomer), till den yttersta norden (Hes 38:6). I dagens Turkiet finns det ett område som på Nya Testamentets tid kallades Galatien. Den judiske historikern Flavius Josefus, anger att det folk som kallades galatier eller galler på hans tid (ca 93 e Kr), tidigare hade kallats gomeriter.¹

De vandrade västerut till det som idag kallas Frankrike och Spanien. Under många århundraden kallades Frankrike för Gallien, efter Gomers ättlingar. Nordvästra Spanien kallas ännu idag för Galicien.

En del av gomeriterna flyttade vidare till vad som idag kallas Wales. Den walesiske historikern, Davis, återger en traditionell walesisk uppfatt- ning att Gomers ättlingar landsteg på den brittiska ön från Frankrike, ungefär 300 år efter floden.² Han nämner också att det walesiska språket kallas gomeriska (efter deras förfader Gomer).

Andra medlemmar av deras klan bosatte sig efter vägen, t ex i Armenien. Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma (1 Mos 10:3). Encyclopedia Britannica skriver att armenierna av tradition hävdar att de är ättlingar till Togarma och Askenas.³ Det antika Armenien sträckte sig in i det nuvarande Turkiet. Namnet Turkiet kommer sannolikt från namnet Togarma. Andra grupper emigrerade till Tyskland. Askenas är det hebreiska ordet för Tyskland.

Nästa sonson som nämns är Magog. Enligt Hesekiel levde Magog i norr (Hes 38:15, 39:2). Josefus anger att de som kallades magogiter, kallade grekerna för skyter.¹ Enligt Encyclopedia Britannica, var det antika namnet på den region som nu inkluderar Rumänien och Ukraina Skytien.⁴

Nästa sonson är Madaj. Tillsmmans med Sems son Elam är Madaj förfadern till våra dagars iranier. Josefus säger att ättlingarna till Madaj kallades meder av grekerna.¹ Varje gång som mederna nämns i Gamla Testamentet används det hebreiska ordet Madaj. Efter den tid då Cyrus var kung, nämns alltid mederna (utom i ett fall) tillsammans med perserna. De blev ett kungarike med en lag Mediens och Persiens lag (Dan 6:8, 12, 15). Senare kallades de helt enkelt perser. Sedan 1935 har de kallat sitt land Iran. Mederna grundade också Indien.⁵

Namnet på den näste sonsonen, Javan, är det hebreiska ordet för Grekland. Grekland, grekisk och greker förekommer fem gånger i Gamla Testamentet, och det är alltid det hebreiska ordet Javan som används. Daniel hänvisar till Javans kung (Dan 8:21). Javans söner var Elisa och Tarsis, Kittim (kitteerna) och Dodanim (dodaneerna) (1 Mos 10:4). Alla dessa är på något sätt förknippade med det grekiska folket. Elyseerna (ett antikt grekiskt folk) fick uppenbarligen sitt namn från Elisa. Tarsis eller Tarsus var en plats belägen i provinsen Cilicien (idag Turkiet).

Encyclopedia Britannica anger att Kittim är det bibliska namnet för Cypern.⁶ Grekerna tillbad Jupiter under namnet Jupiter Dodaneus. Det är möjligtvis en hänvisning till Javans fjärde son, där Jupiter är en härledning av Jafet. Hans tempel fanns i Dodena.

Näste son är Tubal. Hesekiel nämner honom tillsammans med Gog och Mesek (Hes 39:1) Tiglat-Pileser I, som var kung i Assyrien ca 1100 f Kr, hänvisar till Tubals ättlingar som Tabali. Josefus kallar dem tobeliter, som senare blev kända som iberer.¹

Deras land kallades, i Josefus dagar, av romarna för Iberien, och omfattade det som idag kallas Georgien (den forna sovjetrepubliken), vars huvudstad ända tills idag bär namnet Tubal i form av skrivningen Tbilisi. Efter att ha korsat de kaukasiska bergen flyttade detta folk åt nordöst och namnet på deras stam gav namn åt floden Tobol och staden Tobolsk.⁷

Mesek är namnet på näste sonson. Det är det antika namnet på Moskva. Moskva är huvudstad i Ryssland och i provinsen som omger staden. Ännu idag ingår Mesek i namnet på en del av den provinsen, Mesekerianska låglandet, så gott som oförändrat genom tiderna.

Enligt Josefus kallades ättlingarna till Noas sonson Tiras för Tiraseer. Grekerna ändrade deras namn till Traker.¹ Trakien sträckte sig från Makedonien i söder till floden Donau i norr och Svarta Havet i öster. Det omfattade mycket av det som senare kom att bli Jugoslavien. World Book Encyclopedia skriver att Trakiens folk var vildsinta indoeuropéer som tyckte om krig och plundring.⁸ Tiras tillbads av sina ättlingar under namnet Turas, eller Tor, åskdundrets gud.

Hams fyra söner

Sedan kommer vi till Hams söner: Kush, Misrajim, Put och Kaanan (1 Mos 10:6). Ättlingarna till Ham lever mestadels i sydvästra Asien och i Afrika. Bibeln kallar ofta Afrika för Hams land (Ps 105:23,27; 106:22). Namnet på Noas sonson Kush är på hebreiska ordet för det gamla Etiopien (från Aswan till Khartoum). I svenska biblar översätts ordet Kush ofta med Etiopien eller Nubien. Josefus stavade ordet Chus och skriver att etiopierna ända till denna dag kallas, både av dem själva och av alla människor i Asien för chusiter.9

Noas näste sonson som nämns är Misrajim. Misrajim är det hebreiska ordet för Egypten. Namnet Egypten uppträder hundratals gånger i Gamla Testamentet och (med ett undantag) är det alltid en översättning av ordet Misrajim. Man kan också notera att vid begravningen av Jakob, iakttog kananeerna sorgehögtiden och kände igen den som ett egyptisk sätt att sörja och kallade platsen Abel-Misrajim (1 Mos 50:11).

Put, är namnet på Noas näste sonson. Det är det hebreiska namnet på Libyen. Landet kallas Put, men på Daniels tid kallade man landet Libyen (Dan 11:43). Floden Put låg i Libyen. Josefus skriver: Put var också grundaren av Libia [sic], och kallade invånarna phutiter, efter honom själv.⁹

Kaanan, namnet på Noas näste sonson, är det hebreiska namnet för den allmänna provins som romarna senare kallade Palestina, det moderna Israel och Jordanien. Vi skall titta lite kort på Kaanans ättlingar (1Mos 10:15-18). Sidon är grundaren av den stad som bär hans namn. Patriarken Het är grundaren av det hettitiska riket. Som ättlingar till Kaanan är flera folkslag uppräknade i 1 Mos 10:15-18, jebusiterna (Jebus var det antika namnet på Jerusalem Dom 19:10), amoreerna, girgaseerna, hiveerna, arkkerna, sinkerna, arvadeerna, semaréerna och hamatéerna, gamla folkslag som bodde i Kaanans land.

Den mest kände ättlingen till Ham var Nimrod, Grundaren av Babel (Babylon), också av Erek, Ackad och Kalne i Sinars land (Babylonien).

Sems sju söner

Till sist kommer vi till Sems söner, Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram (1 Mos 10:22).

Elam är det gamla namnet på Persien, som är ett äldre namn på det nutida Iran. Fram till tiden för Cyrus (Kores) kallades folket som bodde här elamiter, och de kallades ofta det fortfarande på Nya Testamentets tid. I Apg 2:9, kallas de judar som var i Jerusalem vid påsktiden för elamiter. Perserna är alltså ättlingar till både Elam, Sems son, och Madaj, Jafets son (se ovan). Sedan 1930-talet har de kallat sitt land för Iran.

Det är intressant att notera att ordet arier som fascinerade Adolf Hitler, är en form av ordet Iran. Hitler ville få fram en ren arisk ras bestående av supermänniskor. Men själva termen arier eller arisk, representerar ett blandfolk mellan semiter och jafetiter!

Assur är det hebreiska ordet för Assyrien. Assyrien var ett av de antika världsrikena. Varje gång som orden Assyrien eller assyrier förekommer i Gamla Testamentet, är de översatta från ordet Assur. Han tillbads av sina ättlingar.

Det var på det sättet att så länge som Assyrien fanns till som rike, det var till 612 f Kr, så läste man varje dag upp redogörelser för krigsslag, diplomatiska överenskommelser och utländska proklamationer framför hans staty. Varje assyrisk kung framhöll att han innehade kungakronan bara tack vare Assurs gudomliga andes uttryckliga medgivande.¹⁰

Arpaksad var kaldéernas förfader. Detta bekräftas av de hurritiska (Nuzi) lertavlorna, som skriver namnet som Arip-hurra grundaren av Kaldeen.¹¹ Hans efterkommande Eber gav namn åt det hebreiska folket via Eber Peleg ReuSerugNahorTeraAbram (1 Mos 11:16-26). Ebers andre son Joktan hade 13 söner (1 Mos 10:26-30), av vilka alla verkar ha slagit sig ner i Arabien.¹²

Lud var förfader till lyderna. Lydien var beläget i vad som nu är västra Turkiet. Deras huvudstad var Sardes en av de sju församlingarna nämnda i Uppenbarelseboken fanns i Sardes (Upp 3:1).

Aram är det hebreiska ordet för Syrien. Alltid då ordet Syrien nämns i Gamla Testamentet är det en översättning av ordet Aram. Syrierna kallade sig själva för araméer, och deras språk kallas araméiska. Innan utbredningen av det grekiska väldet var araméiskan det internationella språket (2 Kung 18:26 ff). På korset ropade Jesus Eloi, Eloi, lema sabaktani (Mark 15:34).¹³ Han talade arameiska, det språk som vanligt folk använde på den tiden.

Sammanfattning

Vi har endast tagit en hastig titt på Noas 16 sonsöner,¹⁴ men vi har gått igenom tillräckligt mycket för att visa att de var verkliga personer, att de var dem som Bibeln säger att de var, och att deras efterkommande kan identifieras på historiens sidor. Bibeln är inte bara en samling myter och legender, den är unik i sitt slag som nyckeln till världens tidiga historia.

Noter

1. Josephus: Complete Works, Kregal Publications, Grand Raids, Michigan, Antiquities of the Jews, 1:6:1 ( band 1, kap 6, sektion 1).
2. Davis, History of the Welsh Baptists from the Year Sixty-three to the Year One Thousand Seven Hundred and Seventy, D.M. Hogan, Pittsburgh, 1835, republished by The Baptist, Aberdeen, Mississippi, sid 1, 1976.
3. Encyclopedia Britannica, vol 2, sid 422, 1967.
4. Encyclopedia Britannica, vol 20, sid 116, 1967.
5. A.C. Custance, Noahs Three Sons, vol 1, The Doorway Papers, Zondervan, Michigan, sid 92, 1975.
6. Encyclopedia Britannica, vol 3, sid 332, 1967.
7. Bill Cooper, After the Flood, New Wine Press, Chichester, England, sid 203, 1995.
8. World Book Encyclopedia, vol 18, sid 207, 1968.
9. Josephus: Complete Works, Kregal Publica-tions, Grand Raids, Michigan, Antiquities of the Jews, 1:6:2 ( band 1, kap 6, sektion 2).
10. Bill Cooper, After the Flood, New Wine Press, Chichester, England, sid 170, 1995.
11. Bill Cooper, After the Flood, New Wine Press, Chichester, England, sid 172, 1995.
12. A.C. Custance, Noahs Three Sons, vol 1, The Doorway Papers, Zondervan, Michigan, sid 117, 1975.
13. Matteus 27:46 och Markus 15.34 citerar den arameiska formen av Psaltaren 22:1, men Matteus överförde Eloi till den hebreiska formen Eli.
14. Vi har till exempel inte försökt att spåra ursprunget till dagens kineser. För att få kunskap om detta hänvisas bland annat till Kinas ursprungliga okända Gud, Genesis, nr 1, 2001, sid 4-7. (http://creation.com/the-original-unknown-god-of-china)