Den pseudovetenskapliga teorin om evolutionen

Vesa Annala ger svar på tal till de fyra debattörerna som skrev i DN om pseudovetenskap i skolan. Med citat från framstående evolutionsbiologer förklarar han varför evolutionsteorin inte är en vetenskaplig teori: Den är inte testbar och den ger inga förutsägelser, och uppfyller därmed inte två av vetenskapens grundkrav. I strikt vetenskaplig mening är den pseudovetenskap - falsk vetenskap!

Skrämselpropaganda sprids genom maktposition

Sverige är ett land där ateistiska humanister, tillsammans med vetenskapsfundamentalister, vill slå vakt om att evolutionstrons monopol behålls i den svenska skolan. Humanister och vetenskapsfundamentalister påminner oss gärna om kyrkans monopol och intolerans mot oliktänkande innan den så kallade "upplysningen". Bara kyrkans "sanning" tolererades i samhället.

Idag är rollerna omvända. Humanisterna och den ateistiska vetenskapseliten vill slå vakt om sin egen "sanning" genom sin maktposition i skolan och utbildningsväsendet. De vill att bara den ateistiska ursprungsberättelsen ska få undervisas i skolan. I kraft av sin maktposition kan de på ett effektivt sätt använda massmedierna som sitt språkrör.

Ett typexempel på denna mentalitet fick vi se prov på i en debattartikel i Dagens Nyheter (11/1), där professorerna Ulf Danielson, Christina Moberg och Åsa Wikström, samt Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark, uttrycker sin oro över att evolutionsteorin tycks tappa sitt monopol i skolvärlden, genom att den jämställs med skapelsetron.

I sin skrämselpropaganda använder man barn som slagträn. De skriver:

"I USA har kreationismen gjort framgångsrika framstötar i utbildningsväsendet. Där handlar det om hur religiösa rörelser gör bruk av sanningsrelativism för att smyga in kreationismen i skolan. I Sverige handlar det snarare om en relativistisk kunskapssyn som fått fotfäste i skolvärlden och som lämnar skoleleverna skyddslösa."

All denna retorik framställs under vetenskapens täckmantel.

Blundar för verkligheten

I artikeln angriper de skapelsetron som "pseudovetenskap". De medger att "visst finns det olika sätt att beskriva världen", men tillägger att "endast de som vilar på goda grunder utgör seriösa teorier. Evolutionsteorin hör dit, kreationismen gör det inte."

Vilka dessa övriga "olika sätt att beskriva världen" är, framgår inte. Och sanningen är nog den att i deras sinnevärld finns inga andra alternativ till evolutionsmyten. Genom att hävda att kreationismen inte är en seriös ursprungsteori blundar man för verkligheten. Antagligen har de aldrig bemödat sig att läsa en enda vetenskaplig artikel eller bok av kreationister. Det skulle vara nyttig för dessa fyra att ibland surfa till www.bio-complexity.org. Där kan man hitta goda vetenskapliga artiklar av sakkunniga kreationister.

Evolution - ingen vetenskaplig teori

Det anmärkningsvärda är att dessa debattörer låtsas vara okunniga om en viktig sak, nämligen att evolutionsteorin inte är en vetenskaplig teori. Den uppfyller inte två av vetenskapens grundkrav. Evolutionsteorin är inte testbar och den ger inga förutsägelser. Detta har länge varit känt, men dessa debattörer tyck inte veta - eller låtsas inte veta - att det förhåller sig på detta sätt.

Ernst Mayr, en av de mest betydelsefulla evolutionsbiologerna från 1900-talet, skriver att det är "tveksamt hur man ska definiera ’förutsägelser’ i biologi". Och "Kanske är ingenting annat i biologin svårare än att förutsäga evolutionens framtida riktning… Oförutsägbarhet karaktäriserar också småskalig evolution." [1]

En annan förgrundsfigur inom evolutionsbiologin, Theodosius Dobzhansky skriver följande om samma sak:

"Vi kan inte förutse utvecklingens framtida riktning förutom i endast några få välstuderade situationer [han nämner dock inte ett enda fall], och även då är endast kortsiktiga förutsägelser möjliga. Vi kan inte heller, återigen med några få isolerade undantag [återigen anger han inte något enda fall som exempel], förklara varför den gångna utvecklingen har ägt rum så som den har gjort." [2]

Svein Sjøberg, skriver:

"En god vetenskaplig teori ska också ha förmåga att ge prediktion, dvs att förutsäga nya fenomen eller nya egenskaper hos verkligheten. Naturvetenskapen ska kunna säga vad som kommer att hända under vissa omständigheter. Många hävdar att just förmågan att kunna ge förutsägelser som man kan kontrollera riktigheten av är det som kännetecknar vetenskap – och som skiljer vetenskap från icke-vetenskap." [3]

Evolutionsteorin är inte en vetenskaplig teori. Den är pseudovetenskap - falsk vetenskap - i strikt vetenskapsteoretisk mening! Mayr har också påpekat att "artbildningen… är för långsam för att kunna observeras direkt". [4] Filosofiprofessorn och ateisten Daniel Dennett håller med:

"Artutveckling tycks för närvarande ha en märklig egenskap; du kan inte se den äga rum just då den äger rum! Först efteråt kan du upptäcka att den har ägt rum." [5]

Den moderna skapelsemyten kräver stark tro

Det verkar som alla de fyra författarna till debattartikeln i DN är dålig insatta i evolutionsbiologins vetenskapliga problematik. De tror på en process som inte är observerbar. Man bara beundrar deras starka tro! Faktum är att evolution bara kan "ses" i böcker och på "dokumentarfilmer", aldrig i naturen! Förändringar kan observeras, men inte storskalig evolution. Naturligtvis protesterar evolutionister och börjar kanske tala om fossil. Men fossil är inte bevis för evolution. Fossil talar om död och förintelse! Gå själv ut i naturen och se med egna ögon! Den bibliska flodkatastrofen förklarar fossil mycket bättre än evolutionsteorin.

Debattörerna skriver att en "naturvetenskaplig teori [som antagligen syftar på evolutionsteorin] har sitt värde i att den, baserad på rigorösa metoder, är ämnad att beskriva hur världen är”. Man får dock inte veta vilka dessa "rigorösa metoder" är. De kan inte vara tester, observationer eller förutsägelser, eftersom inget av dessa metoder kan tillämpas på evolutionsteorin.

Evolutionsteorin är en berättelse om det förgångna. Folk tror på evolution som en skapande kraft på samma sätt som den troende tror att Gud är livets urkälla och att han har skapat alla livsformer. Evolution är en modern "skapelsemyt" - för att citera Nils Uddenberg.

Man kan på goda grunder fråga hur kan man testa en teori vars tidsrymd täcker ca 3,5 miljarder år! (Man tror ju att livet uppstod ca 3,5 miljarder år sedan.) Tron på en storskalig evolution - från bakterie till människa genom mutationer och urval - är mycket stark. Frankling Harold har kommenterat det naturliga urvalets förklaringskraft på ett intressant sätt. Han skriver:

”Det naturliga urvalets största dygd, i egenskap av förklarande princip, är också dess största brist: den kan förklara nästan vadsomhelst så länge detaljerna är okända, vilket de vanligen är. Köparen förvarnas." [7]

Det öppna samhällets största hot

Som kreationister (skapelsetroende) vill vi slå vakt om barns frihet att själva välja mellan olika alternativ. Men valet blir meningsfullt endast om alternativen presenteras sakligt och korrekt. Sanningen är den att humanister och vetenskapsfundamentalister vill resa murar för att skydda sin lilla trygga värld. Vetenskapen är ämnad att stå för öppenhet och saklig argumentation. Varför är då humanister och vetenskapsfundamentalister rädda för sakliga samtal? Föreningen Genesis representanter har många gånger utmanat evolutionister att ställa upp i ett kritiskt och sakligt samtal om evolution, utan att någon har ställt upp.

I grund och botten har frågan med demokrati och frihet att göra. Den (fria) kristna kyrkan i Sverige är den enda institutionen som vet vad frihet är. Den frikyrkliga rörelsen kämpade hårt för åsiktsfriheten. Till slut fick vi åsiktsfriheten i landet - också i det offentliga rummet. I dag vill humanister och vetenskapsfundamentalister stänga dörren. Filosofen Karl Popper skrev en bok med titeln Det öppna samhället och dess fiender. Då skrev han om Platon och Marx. Idag är det Darwin och hans efterföljare som är det öppna samhällets största hot!

Källhänvisningar

1. Ernst Mayr, Toward a New Philosophy of Biology, Harvard University Press, 1988, s 32-33
2. Theodosius Dobzhansky, Francisco Ayala, G. Ledyard Stebbins, James W. Valentine; Evolution, Freeman, 1977, s 130
3. Svein Sjøberg, Naturvetenskap som allmänbildning - en kritisk ämnesdidaktik, Studentlitteratur, 2000, s 67
4. Ernst Mayr, Toward a New Philosophy of Biology, Harvard University Press, 1988, s 364
5. Daniel Dennett, Darwins Dangerous Idea, Simon & Schuster, 1995, s 96
6. Nils Uddenberg, Idéer om livet (band ett), s 21
7. Frankling Harold, In Search of Cell History, 2014, s 195