Svensk stamcellsforskning bekräftar skapelsetron

Svenska stamcellsforskare har i veckan som gått publicerat en artikel i tidskriften Cell Stem Cell (A cis-acting structural variation at the ZNF558 locus controls a gene regulatory network in human brain development, Cell Stem Cell, 7 oktober 2021, DOI:10.1016/j.stem.2021.09.008) där man beskriver hur man lyckats hitta ”en tidigare förbisedd del i vårt DNA, så kallat icke-kodat DNA, som tycks bidra till en skillnad som trots alla våra likheter kan förklara varför människors och schimpansers hjärnor fungerar olika.” Sådant där förutsåg vi skapelsetroende för decennier sedan.

Johan Jakobsson är professor i neurovetenskap och leder forskargruppen molekylär neurogenetik vid Lunds universitet. Han säger i intervjun för universitetets nyhetsavdelning:

”Den del som skiljer sig i vårt DNA var oväntad, det är så kallade strukturella varianter av DNA som tidigare benämnts som "skräp-DNA", en lång DNA-sträng som upprepar sig och som man länge bedömt vara utan funktion. Vanligtvis har vi forskare sökt efter svar i den del av DNA där de proteinproducerande generna finns – vilket endast utgör cirka två procent av hela vårt DNA – och undersökt själva proteinerna för att hitta exempel på skillnader.

De nya fynden tyder alltså på att skillnaderna tycks ligga utanför de proteinkodande generna i det som betecknats som "skräp-DNA", som man trott saknat funktion och som utgör majoriteten av allt vårt DNA.”

Det finns givetvis många intressanta aspekter med det här, men låt oss begränsa oss till en av dem: Nämligen att detta är ännu en bekräftelse på vad skapelsetroende förutsagt i decennier, nämligen att föreställningen om så kallat ”skräp-DNA” är en myt, ytterligare en i raden av felslagna evolutionära prediktioner.

För 14 år sedan (!) hade undertecknad en längre debatt med professor Dan Larhammar (numera även ordförande i Kungliga vetenskapsakademin). Ironiskt nog var Larhammar då, och är fortfarande, professor vid neurobiologiska institutionen vid Uppsala universitet, alltså motsvarande institution som den i Lund. Under denna debatt, som finns dokumenterad på undertecknads hemsida, skrev Larhammar bland annat (2006):

95% av genomet varierar kraftigt mellan arter och har inte befunnits ha några specifika funktioner" Det handlar om "onödiga delar av genomet".

Jag svarade då (februari 2007) bland annat följande:

[D]et faktum att man inte känner till någon funktion hos ett genetiskt material behöver naturligtvis inte vara liktydigt med att funktion saknas. Bara att vi ännu inte har upptäckt funktionen. För att illustrera med en bild: Bara för att min egen förståelse av den engelska vokabulären kanske uppgår till storleksordningen 5%, är jag ju knappast tvingad att dra slutsatsen att resterande 95% saknar mening. Det vore bara förmätet. Särskilt som jag tydligt ser att engelsmän tycks kunna göra sig förstådda alldeles utmärkt även inom språkområden där mitt ordförråd är praktiskt taget obefintligt. Jag ser inget rationellt skäl till varför denna analogi inte skulle kunna vara precis lika tillämpbar på de levande organismerna. Idén om de stora mängderna "skräp-DNA" är en evolutionär prediktion och arbetshypotes som framtida forskning antingen kan komma att bekräfta eller falsifiera. Med dagens kunskap om arvsmassan finns utrymme för att hypotesen kan visa sig vara riktig - men hur det ser ut i morgon vet ingen - inte ens professor Larhammar.

Jag upphör aldrig att förundras över evolutionister som förutsätter skräp till höger och vänster i sin iver att peka på fel och ofullkomligheter i skapelsen (och därmed hos Skaparen). Som jag tidigare påpekat vore det ett slöseri utan dess like för organismerna att ränna omkring med 95% skräp i sin arvsmassa. Om det finns ett naturligt urval att tala om borde sådana organismer ha konkurrerats ut på ett tidigt stadium. Eftersom darwinister tar för givet att även minimala positiva mutationer kan ackumuleras genom naturligt urval, borde dessa veritabla sophögar effektivt ha selekterats bort. Hävdar man det ena borde man i konsekvensens namn även hävda det andra. Det borde man kunna begära även av hängivna evolutionstroende!

Att postulera en så hög andel "skräp" är dessutom att handla stick i stäv med den princip som visat sig så fruktbärande inom biologin, nämligen att utgå från att funktion föreligger därför att naturen uppvisar en så anmärkningsvärd grad av ändamålsenlighet. Evolutionister som Simpson, Crick och Dawkins har i stället valt att beskriva det som illusion av ändamålsenlighet. Jag tycker att det är fascinerande att rationellt tänkande människor väljer att föredra ointelligent design framför intelligent!

Denna föreställning verkar sannolikt hämmande på forskningen kring arvsmassans funktioner - en sorts självuppfyllande negativ profetia - vem bryr sig om skräp? Intelligent Design-perspektivet å andra sidan ger en helt annan legitimitet åt såväl själva begreppet ändamålsenlighet i naturen som dess tillämpning: det finns goda skäl att förutsätta idag okända funktioner i arvsmassan - låt oss upptäcka dem!

Observera dock att jag aldrig - vilket Larhammar felaktigt påstår - hävdat att all arvsmassa idag "måste" vara funktionell. Dessbättre är våra kroppar utrustade med sofistikerade system för att reparera genetiska defekter förorsakade av mutationer, men i en imperfekt värld får vi tyvärr acceptera mutationernas empiriskt väldokumenterade destruktiva effekter på levande organismer. Såväl bibeltroende kreationister som förespråkare av Intelligent design förväntar sig följaktligen i viss mån defekter sedan skapelseperioden, men i en helt annan omfattning än evolutionister gör.

Naturligtvis hade jag inte kommit på allt det där i min egen kammare. Jag återgav helt enkelt vad som på den tiden diskuterades bland skapelsetroende både inom ID-rörelsen och bland kreationister överlag. Det är bara att konstatera – det krävdes 14 år innan den sekulära forskarkåren skulle komma ikapp. Att bygga sina modeller på biblisk grund är en framgångsfaktor. Om de ändå ville lära sig…