Vetenskap | Ursprung | Skapelsetro
Splash slide linking to page: Kalender
Splash slide linking to page: Frågor & Svar
Splash slide linking to page: Tidning
Splash slide linking to page: Video

Är det inte självklart? Naturliga urvalet kan eliminera men aldrig skapa

7 Apr 2020. Lästid: Ca 12 minuter.

Många förespråkare för evolution citerar ständigt exempel på naturligt urval som evidens för evolution – dvs. evidens för det slags processer som skulle ha förvandlat mikrober till människa, givet tillräckligt med tid. Ofta används termerna ”naturligt urval” och ”evolution” om vartannat, som om de var synonyma [1].

Det händer ibland att någon evolutionist markerar mot den sortens språkmissbruk. Ett sådant exempel värt att nämna var John Endler, som i sin bok Natural Selection in the Wild [2] från 1986 varnade att ”Naturligt urval får inte likställas med evolution”, och han skrev vidare:

”Naturligt urval är tillräckligt vanligt i naturliga populationer för att kunna ha detekterats hos en mängd olika organismer ... Men naturligt urval förklarar inte hur nya varianter uppkommer, bara den process som beskriver förändringar i deras frekvens.”

Endler hade själv iakttagit detta under sin tidigare forskning på guppies i strömmande vatten i bergstrakterna i Trinidad, Tobago och Venezuela. [3] Han observerade att guppypopulationer där inkluderade såväl gråfärgade som färggranna hanar, och att den relativa frekvensen av dessa ökar eller minskar beroende på predationstrycket. Om antalet predatorer (=rovdjur - övers. anm.) är få eller inga alls dominerar färggranna hanar, eftersom guppyhonor föredrar att para sig med sådana. Praktfulla hanar har med andra ord större chans att föra sina gener vidare till nästa generation. När det däremot finns många predatorer löper de bättre kamouflerade grå hanarna mindre risk att bli uppätna än de färggranna, vilket leder till att honorna måste hålla tillgodo med överlevarna. Därmed kommer den grå varianten att dominera i populationen.

Guppypopulationens dynamik är verkligen ett lysande exempel på naturligt urval. Men ironiskt nog har inte Endlers varning i sin bok från 1986 hindrat andra från att felaktigt misstolka hans guppies som exempel på evolution. Richard Dawkins hävdade t ex att det var ”ett spektakulärt exempel på evolution mitt framför våra ögon” [4] , vilket det definitivt inte är, eftersom det inte finns någon som helst evidens för uppkomsten av ny genetisk information. Det finns inte tillstymmelse till evidens från Endlers förtjänstfulla guppyforskning att fiskar skulle kunna omvandlas till fiskare, fiskhandlare och fiskfysiologer (vilket är vad evolutionsberättelsen vill få oss att tro). [5]

Som Creation Magazine (och Genesis – övers. anm.) har påpekat många gånger, naturligt urval har både konstaterats och studerats i många populationer av djur som insekter och fiskar, liksom bland växter, men aldrig vid något tillfälle handlar det om evolution. [6] Oavsett om det rör sig om differentiell reproduktion (varierande fortplantningsframgång – övers. anm.) eller differentiell överlevnad så resulterar naturligt urval i bortgallring eller förlust av genetisk information, inte till nyskapande av sådan.

Lynn Margulis

Det sistnämnda framstod som självklart för en annan namnkunnig evolutionist som höjde rösten mot vanföreställningen att naturligt urval skulle vara synonymt med evolution, närmare bestämt den framlidna Lynn Margulis. [7] Kort före sin död 2011 sade hon i en intervju [8]:

”Naturligt urval eliminerar och möjligen upprätthåller, men det skapar inte.

Det är precis så det är: naturligt urval i sig själv åstadkommer ingen ny genetisk information. Det kan eliminera gener som redan existerar, men aldrig skapa. Evidensen för evolution undflyr evolutionister (och alla andra!).

I enlighet med dagens standardmodell för evolutionsteorin betraktar evolutionister mutationer som den process som genererar den nya genetiska information som evolutionen behöver, och som sedan sorteras av det naturliga urvalet. Men var finns evidensen för att detta sker? Margulis gjorde en väldigt krass och dyster bedömning av den saken. Observera återigen att hon inte var skapelsetroende, utan fullständigt övertygad om Darwins evolutionsidé, som hon glatt definierade så här: ”Darwinismen säger att det har skett förändring över tid, eftersom allt levande härstammar från en gemensam förfader:” [8] Men hennes erfarenhet från biologin och observationer av naturen hade skapat hos henne en närmast föraktfull inställning till neo-Darwinisternas tro på mutationer som evolutionens motor [9]:

”[N]eo-Darwinister säger att (evolutionär förändring äger rum) när mutationer uppträder och modifierar en organism. Jag hade blivit lärd om och om igen att ackumulering av slumpmässiga förändringar ledde till evolutionära förändringar – … Jag trodde det till dess att jag sökte evidens.”

Och det är faktiskt så, att när andra evolutionister genom åren har blivit utmanade att presentera specifik evidens för mutationer som ökar informationen igenom, så lyckas de inte ge några samstämmiga svar. [10] Anledningen är att mutationer till överväldigande del är en nedåtgående process – se rubriken ”Mutationer kan inte bestiga berg!” i slutet av artikeln.

Är det så konstigt att Margulis sökte efter någon annan mekanism som skulle kunna förklara evolutionär förändring? Hon vände sig till sin egen favoritteori – endosymbios [8], men inte heller där står det att finna evidens för någon evolution. [11] Men Margulis hade definitivt rätt i att påtala bristen på evidens för att mutationer och selektion skulle kunna generera den evolutionära förändring som förklarar hur alla levande varelser uppkommit från en gemensam förfader.

Det vimlar av exempel på naturligt urval och mutationer – men ingen evolution. Precis som med Endlers guppies är det så, att när man betraktar evidensen i verkligheten så visar de tydligaste exemplen på mutationer och naturligt urval på antingen förlust av eller bevarande av genetisk information, inte de tillskott som evolutionen bakterie till människa kräver:

Exempel på naturligt urval och mutationer i överflöd - men ingen utveckling

  • Dansa-eller-dö-ödlor: Eldmyror som invaderade delar av USA selekterar snabbt bort staketödlor som inte kan ”ryckdansa” för att skaka av sig myror som biter dem. Bara ryckdansande ödlor överlever – en karaktär som redan fanns närvarande i ödlepopulationen. Utsatt för sådant naturligt urval är ödlepopulationen nu bättre anpassad till att leva kvar i områden med eldmyror. [12] Notera: Ingen ny genetisk information, därför ingen evolution.
  • Kauais tysta syrsor: En dödlig parasitfluga på ön Kauai spårar upp spelande hansyrsor med hjälp av sin hörsel. Men syrsor med en mutation i sina X-kromosomer som gör att de inte kan spela undgår mördarflugan. På något vis har de muterade och därmed tysta syrsorna likväl lyckats hitta sina partner och har fört över sina muterade gener till efterföljande generationer. Notera att genetisk information (för spelande) har eliminerats. I detta klassiska exempel på naturligt urval och genomnedbrytning är Kauais syrsor numera tysta, men de har åtminstone överlevt. [13]
  • Inte så mörka hjortmöss: Bland Nebraskas sandkullar är hjortmöss med en mutation som ger dem ljusare färg på pälsen bättre kamouflerade mot fågelpredatorer än vanliga hjortmöss. Men mutationen är en nedåtgående förändring, inte någon som innebär tillskott av en funktion. Det saknas belägg för dem som hävdar att detta skulle vara den senaste av ”evolutionens ikoner”. [14]
  • Svalor med kortare vingar: Klippsvalor lever i bon av lera som de bygger på motorvägsbroar och vägkulvertar. Men när de flyger ut från sina bon löper de risken att bli dödade av förbipasserande fordon – i synnerhet de som har långa vingar, eftersom de har svårare för att lyfta vertikalt än fåglar med kortare vingar. Generna för längre vingar håller därför successivt på att elimineras, och lämnar efter sig en population där de flesta fåglar har kortare vingar. [15]
  • Vinglösa skalbaggar: I frånvaro av sina vanliga predatorer inne på fastlandet så kan det vara en fördel för en ö-boende skalbagge att sakna sina vingar. De muterade vinglösa ungarna av skalbaggar som bebor vindpinade öar gynnas nämligen på bekostnad av sina bevingade syskon som riskerar att bli utblåsta till havs. Men det handlar inte om uppkomst av någon ny funktion här – generna för flygförmåga har gått förlorade. [16]
  • Mindre firrar att steka: Det har blivit allt svårare att fånga fiskar som ens håller minimimåttet. I vissa populationer som fiskas kommersiellt (t.ex. kanadensisk torsk) har generna för storvuxenhet blivit fullständigt eliminerade. [17, 18]
  • Elefanter med mindre betar: Genom att selektivt döda elefanterna med de största betarna har tjuvskyttarna som handlar med elfenben lämnat efter sig elefantpopulationer med korta, eller t.o.m. inga betar alls. Generna för stora betar håller på att elimineras. [19]
  • Blinda grottfiskar: När det gäller fiskar som lever i mörka undervattensgrottor så gynnar det naturliga urvalet muterade fiskar som saknar ögon. Det är nämligen en nackdel att vara försedd med ögon i en sådan miljö, eftersom de ömtåliga ögonvävnaderna utsätts för risken att stöta emot någon vass klippa i mörkret, vilket skulle kunna bli en inkörsport för en dödlig bakterieinfektion. Det är uppenbart att ögonlöshet är en förlust och inte någon vinst, [20] men likväl har ledande evolutionister bisarrt nog hävdat att det här exemplet skulle stödja deras uppfattning. [21] Men evolutionen behöver uppfinna synförmågan, inte förstöra den!
  • Inte så höga snölotusar: Eftersom de är högt värderade inom traditionell kinesisk läkekonst har den tibetanska snölotusen halverat sin växthöjd under det gångna århundradet. Anledningen är att varje år under blomningstiden så genomsöks fjällsluttningarna av människor med särskild förkärlek för de högsta plantorna som anses ha störst medicinsk verkan. Bara de mindre plantorna har lämnats kvar för att sätta frö, vilket inneburit att generna som bidrar till högväxthet successivt eliminerats från Himalaya. [22] Långt ifrån att vara ett av de sju bästa exemplen på ”pågående evolution” som somliga hävdar [23], så går den här observerade genetiska förändringen åt fel håll i förhållande till vad som erfordras för att ”urslammet” skulle ha förvandlats till växter och djur.

Om man rätt och slätt utgår från evidensen från dessa och andra exempel från verkligheten så är det verkligen uppenbart: det naturliga urvalet kan eliminera men aldrig skapa. Och vi ser att mutationer inte heller är till någon hjälp för den evolutionära berättelsen om bakterien som blev människa. I stället harmonierar fakta med Bibelns historiska dokumentation om vår värld som den ser ut efter syndafallet. Den värld som ursprungligen skapades ”mycket god” (1 Mos 1:31) men som nu befinner sig i ”slaveri under förgängelsen” (Rom 8:19-22). Evidensen finns där, helt öppen för alla att se – och för de visa att förstå.

Mutationer kan inte bestiga berg

Mutationer bryter praktiskt taget alltid ner genetisk information, det handlar om en nedåtgående process. Om evolutionen från bakterie till människa vore en sann verklighetsbeskrivning borde evolutionister kunna hänvisa till tusentals exempel på mutationer som tillför information,[24] en uppåtgående process, men så är inte fallet. Märk väl att personer som är nitiska motståndare till skapelsetron ibland ger sig in på spetsfundigheter när det gäller definitionen av ”information”. Eftersom information ytterst är ett begrepp baserat på sannolikheter borde vi kunna förvänta oss några få fall med triviala ökningar av informationsmängden. (se CMI:s DVD ”Understanding the Law of Decay” och creation.com/edge-evolution). Men evolutionen fordrar svindlande mängder av ny information. Vissa evolutionister har hänvisat till nylonätande bakterier som en tänkbar kandidat när det gäller att skapa nya egenskaper, men beklagligt nog för evolutionsteorins förespråkare så visar sig inte heller detta handla om någon ny information. I stället är det så att denna ”nya förmåga” beror på två ”skrivfel” i ett existerande enzym som är finkalibrerat för att bryta bindningar i vissa kemiska föreningar. Det muterade enzymet är mindre finjusterat för dess aktuella uppgift, men kan spjälka andra kemikalier, inklusive nylon, som innehåller samma kemiska bindning. (creation.com/evoquest#nylonase, creation.com/infoloss; se även creation.com/new-info). Sådana mutationer utgör därför evidens för en nedåtgående förändring, inte uppåtgående. De är därför inte till någon nytta för evolutionister när det handlar om att bestiga ”Evolutionsberget” – som illustrerar evolutionens tvivelaktiga resa uppåt från mikrober till makrillar, morkullor, magnolior och människor – alldeles oavsett hur många miljoner eller miljarder år som åberopas.

Referenser och noter

  1. CMI har länge varnat för det här se t ex Walker, T., Don’t fall for the bait and switch—sloppy language leads to sloppy thinking, Creation 29(4):38–39, 2007; creation.com/baitandswitch.
  2. Endler, J.A., Natural Selection in the Wild, Princeton University Press, NJ, 1986.
  3. Endler, J.A., Natural and sexual selection on color patterns in poeciliid fishes, Environmental Biology of Fishes 9(2):173–190, 1983.
  4. Dawkins, R., The Greatest Show on Earth—The Evidence for Evolution, Free Press, New York, USA, 2009, page 139. (Notera att författaren, Richard Dawkins, hävdar att Endler själv deltog i den här desinformationen under en konversation med en intillsittande passagerare under en flygtur. Just denna bok av Richard Dawkins har blivit grundligt bemött i Jonathan Sarfatis The Greatest Hoax on Earth? —Refuting Dawkins on Evolution, Creation Book Publishers, Powder Springs, GA; creation.com/s/35-4-501.)
  5. Sarfati, J., Dawkins playing bait and switch with guppy selection, creation.com/dawkins-guppy, 18 February 2010.
  6. Se t.ex: Wieland, C., The evolution train’s a-comin’ (Sorry, a-goin’- in the wrong direction), Creation 24(2):16–19, 2002, creation.com/train; and Wieland, C., Muddy waters—clarifying the confusion about natural selection, Creation 23(3):26–29, 2001; creation.com/muddy.
  7. Lynn Margulis var evolutionsbiolog och professor på Department of Geosciences vid University of Massachusetts Amherst, och var under några år gift med den välbekante framlidne ateisten och astronomen Carl Sagan.
  8. Teresi, D., Discover interview: Lynn Margulis says she’s not controversial, she’s right, discovermagazine.com, 17 June 2011.
  9. Se: Williams, A., Mutations: evolution’s engine becomes evolution’s end, J. Creation 22(2):60–66, 2008; creation.com/mutations-are-evolutions-end.
  10. Se YouTube-klippet tillgängligt via: Was Dawkins stumped?—Frog to a Prince critics refuted again, creation.com/dawkins-stumped.
  11. Se: Batten, D., Did cells acquire organelles such as mitochondria by gobbling up other cells? (Or, can the endosymbiont theory explain the origin of eukaryotic cells?), creation.com/endosymbiont, 6 July 2000.
  12. Langkilde, T., Invasive fire ants alter behaviour and morphology of native lizards, Ecology 90(1):208–217, 2009; also see Catchpoole, D., Dance—or die! Creation 36(4):42–44, 2014; creation.com/dance.
  13. Zuk, M., Rotenberry, J. and Tinghitella, R., Silent night: adaptive disappearance of a sexual signal in a parasitized population of field crickets, Biology Letters 2:521–524, 2006; and: Tinghitella, R., Rapid evolutionary change in a sexual signal: genetic control of the mutation ”flatwing” that renders male field crickets (Teleogryl lus oceanicus) mute, Heredity 100:261–267, 2008. Se även Catch poole, D., Kauai’s silent nights (the crickets have gone quiet), Creation 35(1):12–13, 2013; creation.com/silent-crickets.
  14. Mutationen är “nedåtgående” eftersom en aminosyra gått förlorad. Linnen, C., Poh, Y.-P., Peterson, B., Barrett, R., Larson, J., Jensen, J., Hoekstra, H., Adaptive evolution of multiple traits through multiple mutations at a single gene, Science 339(6125):1312–1316, 2013; Linnen, C., Kingsley, E., Jensen, J., and Hoekstra, H., On the origin and spread of an adaptive allele in deer mice, Science 325(5944):1095–1098, 2009; Catchpoole, D., Nebraskan deer mice—evolution’s latest icon?, Creation 38(2):44–45, 2016.
  15. Brown, C. and Brown, M., Where has all the road kill gone? Current Biology 23(6): R233–R234, 2013; also see Catchpoole, D., Traffic clips wings, Creation 35(4):19–20, 2013; creation.com/cliff-swallows.
  16. Wieland, C., Beetle bloopers, Creation 19(3):30, 1997; creation.com/beetle.
  17. Hutchings, J., The cod that got away, Nature 438(6986):899–900, 29 April 2004; and: Loder, N., Point of no return, Conservation Magazine 6(3):28–34, July-September 2005. Also see Catchpoole, D., Smaller fish to fry, Creation 30(2):48–49, 2008; creation.com/smaller-fish.
  18. van Wijk, S., and 7 others, Experimental harvesting of fish populations drives genetically based shifts in body size and maturation, Frontiers in Ecology and the Environment 11(4):181–187, 2013; see also Catchpoole, D., Where have all the big fish gone? Creation 36(1):23, 2014; creation.com/big-fish-gone.
  19. Steenkamp, G., Ferreira, S., and Bester, M., Tusklessness and tusk fractures in free-ranging African savanna elephants (Loxodonta africana), Journal of the South African Veterinary Association 78(2):75–80, 2007; also see Catchpoole, D., Why the elephant is losing its tusks (and it’s not evolution!), Creation 37(1):21, 2015.
  20. See Wieland, C., Blind fish, island immigrants and hairy babies, Creation 23(1):46–49, 2000, creation.com/blind-island; and: Wieland, C., Let the blind see ... Breeding blind fish with blind fish restores sight, Creation 30(4):54–55, 2008; creation.com/blindsee.
  21. T.ex. Richard Dawkins and the late Christopher Hitchens. See: Christopher Hitchens—blind to salamander reality, creation.com/hitchens, 26 July 2008.
  22. Law, W. and Salick, J., Human-induced dwarfing of Himalayan snow lotus, Saussurea laniceps (Asteraceae), PNAS 102(29):10218–10220, 2005; also see Catchpoole, D., Tibetan snow lotus suffers ‘tall poppy’ syndrome, Creation 37(3):31, 2015.
  23. 7 signs of evolution in action—indications that species evolve through a process of natural selection, nbcnews.com, acc. 9 October 2014. (För ett bemötande - se: Walker, T., MSNBC’s seven signs of evolution all point to creation, creation.com/nbc-7signs, 28 May 2009.)
  24. Översättarens kommentar: När det gäller informationsfrågan rekommenderas läsaren att ta del av den fördjupande artikeln i det här numret av Genesis med rubriken ”Kan mutationer skapa ny information?
David Catchpoole
B.Ag.Sc. (Hons), PhD, Tidigare verksam som växtfysiolog och lärare i naturvetenskap. Numera forskare, föreläsare och skribent host CMI i Australien.

Tidigare publicerad i: Genesis 2018/1

Denna artikel är tidigare publicerat i magasinet Genesis 2018/1, med temat "Är evolutionsteorin bevisad?".

PrenumereraFler nummer

OBS! taggning av innehållet på hemsidan pågår och är inte ännu komplett! OBS

# Bibeln
# Fossil
# Naturens under
# Apmänniskor
# Noas flod
# Människans ursprung
# DNA
# Debatt
# Genesis i media
# Jordens ålder
# Noas ark
# Människan
# Kortnytt
# Teistisk evolution
# Skolan
# Levande fossil
# Neanderthalare
# Evolutionära myter
# Vetenskaplighet
# Genetik
# Skapelseberättelsen
# Dinosaurier
# Geologi
# Archaeopteryx
# Mutationer
# Information
# Argumentation
# Naturligt urval
# Gud
# Skapelsetrons grunder
# Djur
# Adam och Eva
# Teologi
# Mjukvävnad
# Universums historia
# Intelligent Design
# Moral
# Mellanformer
# ENCODE-projektet
# Fjärilar
# Livets ursprung
# Fåglar
# Insekter
# Kosmologi
# Homologi
# Paradigm
# Hundar
# 1:a Mosebok
# Nobelpriset
# Biomimetik
# Skräp-DNA
# Åldersbestämning
# Tidningen Dagen
# Dagens Nyheter
# Big Bang
# Vattenkällor

OBS! taggning av innehållet på hemsidan pågår och är inte ännu komplett! OBS

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Missa inget nytt från Genesis - Anmäl dig i formuläret nedan för att få vårt nyhetsbrev rakt i din e-postlåda någon gång per månad! (Ett nytt fönster öppnas då, där ni får bekräfta er e-postadress)

OBS, Genom att anmäla dig, godkänner du vår policy för behandling av personuppgifter. Läs därför den först, innan du anmäler dig.

*-markerade fält är obligatoriska.
Fler frågor & Svar » Fler videor »
Fler händelser » Fler blogginlägg »