Vetenskap | Ursprung | Skapelsetro
Splash slide linking to page: Video
Splash slide linking to page: Kalender
Splash slide linking to page: Frågor & Svar
Splash slide linking to page: Tidning

Tidskriften NOD om ursprung - en recension

29 Feb 2020

Ja, då har tidningen Dagens teologiska magasin NOD med temat Ursprung kommit ut. Det var första numret för 2020 och underrubriken var: Vetenskapen eller teologin, Var finns gåtans lösning?

När jag nu ska skriva en kort recension av numret, så skulle jag kunna besvara NOD-redaktionens retoriska fråga med det förstnämnda: Vetenskapen.

Vittnesbördet från de artikelförfattare som behandlade ämnet var nämligen ett och samma: Den moderna naturvetenskapen har svaret på gåtan om vårt ursprung, och därför måste vi anpassa vår teologi och förståelse av bibeltexterna därefter.

Efter någon sida med lite vetenskapsnytt om bland annat ormar och kameleonter (läsaren av den här recensionen kanske så småningom håller med mig om att det ligger en aningen oavsiktlig sarkasm i detta val av organismer) följer en svit av artiklar under samlingsnamnet Livets stora gåta. Jag kommer här att kommentera dem lite kortfattat i tur och ordning och belysa med ett eller annat citat.

”Den dubbla låsningen” är introduktionsartikelns rubrik. Den är författad av Lars Johansson, lärare i religionsfilosofi och religionshistoria vid ALT (Akademi för ledarskap och teologi) i Örebro och Pekka Mellergård, tidigare rektor för Örebro teologiska högskola, numera neurokirurg, hjärnforskare och överläkare vid Universitetssjukhuset i Örebro. De båda målar upp ett scenario av två extremer som bildar två motsatta, svartvita bilder av verkligheten. Den ena låter de personifieras av den ateistiske brittiske biologiprofessorn Richard Dawkins, som i sin bok Illusionen om Gud hävdar att ateismen och förkastandet av religion är en nödvändig konsekvens av evolutionens ”faktum”. Den andra av Mats Molén, välkänd för de flesta av er läsare som företrädare för en biblisk syn på skapelsen och geologin, som enligt artikelförfattarna påstår att tron på ”evolutionsteorin … per automatik leder till en ateistisk livssyn”. Bibliska kreationister, hävdar de, hindrar människor från att komma till tro. Skribenternas avsikt med den här uppdelningen i motsatser är att förorda den medelväg i form av teistisk evolution som sedan kommer att vara den röda tråden genom hela magasinet.

Kommentar: Uppdelningen i dessa två synsätt är inte ärlig, eftersom Mats Molén aldrig påstått något sådant. Det Mats lyfter fram är att evolutionsteorins genomslag, inte minst i den svenska skolan, bidragit starkt till vårt lands sekularisering. Skribenterna hävdar att skapelsetroende som Molén ”förnekar naturvetenskapens landvinningar”, men givetvis utan konkretiseringar. Det är förklarligt, eftersom det inte går att uppvisa exempel på att (makro)evolutionsteorin bidragit till några naturvetenskapliga landvinningar över huvud taget. Troligtvis är det läkaren Mellergård som formulerat det där. Det visar bara att han inte kan skilja mellan vad som är evidensbaserat och vad som är hypotetiska, historiska spekulationer inom evolutionsteorin.

”Världen som vi för närvarande tror den är” är rubriken på nästa artikel. Pekka Mellergård, tidigare klasskamrat med Mats Molén, säger sig från början ha lutat åt kreationismen, men efter att sedan ha tagit del av en ”överväldigande mängd bevis” accepterade han så småningom evolutionsteorin. Efter en längre redogörelse för ”vetenskapens nuvarande ståndpunkt” när det gäller Big Bang, livets spontana ursprung, människans och schimpansernas gemensamma härstamning bekänner Mellergård sin tillit till denna berättelse och förkastar därmed helt den historiska relevansen av de första 11 kapitlen i vår Bibel (det vill säga från skapelsen fram till Abraham). Han erkänner sig ”inte i närheten av att vara expert på något enda av dessa vetenskapsområden”, men litar helt på den ”vetenskapliga” versionen och tycker sig vara i gott sällskap eftersom ”företrädarna för de äldsta kyrkosamfunden … idag accepterat att evolutionsteorin är den hittills bästa beskrivningen på utvecklingen av livet på jorden, inklusive människan.”. Efter att ha uttryckt sitt gillande av den amerikanske teistiske evolutionisten Francis Collins och hans bok ”Evolutionens Gud” liksom den organisation han grundat, BioLogos Foundation, fortsätter han med att påtala hur stor skada kreationiströrelsen gör genom att ”blunda för viktiga delar av mänsklighetens samlade vetande” och ”stänga Bibeln för samtidsmänniskor och försvåra möjligheter att upptäcka den djupare mening med universum och människan som kristen tro talar om”. Han fortsätter med mycket nedlåtande omdömen av Mats Moléns bok ”evolutionslåset” och den i höst utkomna skapelseantologin I början skapade Gud, där många av oss företrädare för Genesis medverkat. Lite syrligt kommenterar han i fråga om den sistnämnda:

  • att alla författare inte har akademiska examina i de ämnen de skriver om.
  • att inget av antologins påståenden har publicerats i en vanlig vetenskaplig tidskrift.
  • att ingen av författarna befinner sig i en seriös vetenskaplig diskussion med exempelvis evolutionsbiologer eller astronomer ”på grund av att argumenten inte håller”.
  • att författarna vill så väl, men är oemottagliga för argument.

Efter denna veritabla bredsida mot författarna till skapelseantologin, avrundar Mellergård med en hänvisning till kyrkofadern Augustinus som avråder kristna från att förena sina villfarelser om världen med sin tolkning av Bibeln.

Kommentar: Mellergård köper hela den strängt naturalistiska versionen av hur allting, inklusive livet och människan blev till. Varför? För att ”vetenskapen” säger det. Har han kunskapsmässiga verktyg för att själv göra den bedömningen? Enligt egen utsago – nej. Följaktligen lutar han sig till hundra procent på andra auktoriteter som han valt därför att de passar hans föredragna teologi.

Låt oss då se på den kritik han riktar mot författarna till antologin:

  • Nej, alla författare har inte akademiska examina i allt de/vi uttalar sig om. Men merparten har det, och mötet mellan olika vetenskapliga discipliner kan ofta vara mycket viktigt för att förebygga hemmablindhet inom vetenskapen.
  • Att inte antologins påståenden skulle vara publicerade i vetenskapliga tidskrifter är ren lögn. Undertecknad har själv skrivit två kapitel i antologin – ett om livets ursprung och ett om evolutionsmekanismerna, och jag kan belägga allt med referenser till den vetenskapliga litteraturen, utom i de fall då jag refererar till Bibelordet eller till kristna forskare som gör det, men då framgår det tydligt av sammanhanget. Allt tyder på att Mellergård helt okritiskt hämtat den formuleringen ordagrant från anti-kreationistsajten talkorigins.
  • Ingen seriös vetenskaplig diskussion? Här har Mellergård garderat sig med uttrycket ”seriös”. Det är så plastiskt att det kan betyda att om debattanterna inte är eniga om evolutionens så kallade faktum så är debatten att betrakta som oseriös. Men hur vet Mellergård detta? Flera av oss i föreningen är med jämna mellanrum engagerade i livliga debatter med evolutionsförespråkare. Den som tvivlar på den saken ta del av undertecknads debatter på https://www.gschmidt.se/Skapelsefragan/Artiklar_Debatter/Artiklar_Debatter.html. Det är just i de sammanhangen vi visar att såväl skapelseargument som evolutionskritik är relevanta.
  • Ja, vi vill väl. Vi är djupt oroade av den teologi som likt en trojansk häst fått alltför stort inflytande på svensk kristenhet, tack vare en överdriven respekt för och lojalitet med den ”moderna vetenskapens” slutsatser. Men det är just den vetenskapliga evidensen vi vill diskutera. Det verkliga problemet är att våra kritiker ofta nogsamt undviker att föra en diskussion byggd på vetenskapliga eller teologiska sakargument, vilket det här numret av magasinet NOD tydligt illustrerar. Författarna undviker nogsamt all annan argumentation än den som bygger på ett okritiskt förlitande på den vetenskapliga ”konsensus” som i sin tur är djupt rotad och genomsyrad av naturalistisk, gudlös filosofi.

Intelligent skapelse? Lars Johansson har skrivit artikel nummer tre. Det är en intervju med den finske teologen Rope Kojonen som intresserat sig för forskningen om tro och vetande. Roponens personliga övertygelse är (surprise!) att evolution och skapelse är förenliga, och hänvisar till att Gud kan verka genom naturliga processer. Han extrapolerar detta konstaterande till att även gälla evolutionen, och drar resonemanget ännu ett stycke till att ”ingen evolutionär process kan förekomma utan Gud”. Även Kojonen vill styrka sitt case med exempel på kristna ”popularisatörer av evolution”, det vill säga namnkunniga evolutionstroende kristna. Enligt Kojonen ser kreationister ”Bibelns auktoritet, läst som en bokstavlig historia, som huvudskälet till kritiken av evolutionen”, medan förespråkare för intelligent design drivs av en ”vilja att tolka naturen som designad” och att ”naturen behöver uppvisa tecken på design”

Summan av kardemumman är att Kojonen tror på gudomlig design men är negativt inställd till att de skulle gå att påvisa vetenskapligt. I stället handlar det om en filosofisk fråga, menar han.

Kommentar

Ja, Gud kan förvisso göra under genom naturliga omständigheter i form av statistiskt osannolika sammanträffanden, som att Petrus råkade dra upp en fisk med ett silvermynt i munnen (Matt17:27). Men därifrån till att hävda att Gud skapat både Petrus och fisken genom en process som i varje praktiskt avseende är omöjligt att skilja från en slumpprocess – det steget är onekligen långt.

Kojonens påstående att Gud skulle vara en förutsättning för evolutionen är inte ett dugg i linje med ”modern forskning”. Därför blir det att kasta sten i glashus när han beskyller kreationister för att kritisera evolutionen på grund av vår bibelsyn. Vi arbetar på två separata fronter, där vetenskaplig kritik av evolutionsteorin är den ena, och en bibliskt förankrad alternativ modell den andra. Men kritiken av evolutionen är grundvalen – det är just evolutionsteorins fundamentala brister som gör oss så frimodiga i att proklamera ett bibliskt förankrat alternativ, som långt bättre harmonierar med vad vi observerar i biologins och geologins värld. Ett kritiskt sinne inser detta genast, ett okritiskt aldrig.

Darwinismen – from eller farlig? Lars Johansson står bakom även den fjärde artikeln där han slår ett slag för den amerikanska tankesmedja för kristen evolutionism som heter Biologos. Biologos – och därmed Johansson – argumenterar för att Adam och Eva inte var de första människorna, ”symboliska representanter för alla människor”, bland annat för att ”den genetiska mångfalden som finns bland människor idag inte kan komma från två exemplar av Homo sapiens, utan snarare en population på tusentals personer.”

Johansson refererar vidare till ett antal forskare som studerar begrepp som moral och empati ur ett ”evolutionsteologiskt” perspektiv. Detsamma gäller syndafallet, som i det evolutionära perspektivet inte alls är den specifika olydnadshandling som Bibeln beskriver, utan någon sorts utdragen evolutionär process. Synen på döden måste också omtolkas. Ur evolutionens synvinkel är det en nödvändig förutsättning för att mindre välanpassade individer ska kunna elimineras ur populationerna – en bild som onekligen skiljer sig diametralt från Bibelns syn på döden som en fiende till skapelsen som Kristus besegrade genom sin uppståndelse. Hur ska detta förklaras evolutionärt, kan man undra? Jo, genom att betrakta de borteliminerade som de individer som osjälviskt var beredda att lida och offra sig i kärlek – ”Detta verkar vara en given del av kärlekens väsen, inte minst det kristna kärleksbegreppet” citerar Johansson.

Ett litet prov på hur Lars Johansson motiverar att bibeltexten inte kan förstås ordagrant är när han ”bevisar” att djuren visst åt animalisk föda före syndafallet: ”Wahlberg påpekar att Thomas av Aquino inte trodde att lejonen åt grönsaker före syndafallet, så dödande fanns före fallet.” Klart som korvspad.

Kommentar

När det gäller frågan om den genetiska mångfalden hos dagens människor finns det forskning som, tvärt emot vad som hävdas i artikeln, visar att en genetisk modell som utgår två individer kan ge upphov till mänsklighetens nuvarande variation. Enda förutsättningen är att det första paret skapats med en förprogrammerad genetisk variation. Matematikprofessor Ola Hössjer från Stockholms universitet är en av forskarna bakom dessa studier.1

Det förvånar nog ingen att försöken att omdefiniera evolutionens skoningslösa bortsortering av de olyckligt lottade till någon form av osjälvisk kärlekshandling blir tämligen krystade, för att inte säga rent obegripliga. Detsamma gäller ursprunget till osjälviskheten som sådan, som helt enkelt förklaras med att ”Vissa teoretiker menar numera att evolutionära mekanismer verkar kunna framföda osjälviskhet och självuppoffring.” Voilà, så var det problemet ur världen!

Artikeln är mycket illustrativ när det gäller att visa på hur långsökta och diffusa förklaringar som teologer måste tillgripa för att omtolka det kristallklara bibelordet i ljuset av evolutionsteorin. Det är det mest positiva jag kan se med det – för övrigt är det en tragisk läsning.

Meteorologens kyrka öppen för experiment Sara Wrige är präst i Borås och tillika teknisk doktor i fysik. I sin artikel samtalar hon med Dave Gregory - en engelsk före detta forskare i meteorologi som sadlade om och blev präst. Gregory tycker att det är trist att så många betraktar naturvetenskap som någonting som inte hör hemma i kyrkan.

Wrige beskriver hur Dave tar sig an frågorna om evolutionen och ”universums höga ålder” i sitt församlingsarbete. Ett sätt han brukar använda för att förklara evolutionen för sina församlingsmedlemmar är att prata om ”en princip som verkar återkomma på många plan i världen, att ur kaos och slumpmässighet formas ordning. Det verkar vara en möjlighet som Gud ger till det materiella.”

Kommentar

Jag håller med Dave Gregory – det är verkligen viktigt att kristna förstår att vetenskap och kristen tro inte är skilda domäner. Kristendomen bygger på verkliga, historiska händelser i den verkliga värld vars fysiska dimension naturvetenskapen beskriver. Däremot kan jag inte hålla med den engelske prästen om att vi ska förkunna att skapelsen har självskapande egenskaper. Det må vara sant att somliga av vår tids evolutionsbiologer2 har börjat snegla mot så kallad ”självorganisation”, men den sortens naturmagi3 har inget i kyrkan att göra. Uppgiften för kyrkans förkunnare är i första hand att befästa tron på bibelordet, och när de refererar till naturvetenskap ska den vara fri från naturalistiskt tankegods. För det krävs urskiljningsförmåga, och det är en av vår förenings viktigaste uppgifter att visa på gränslinjen mellan vad som är evidens och vad som är naturalistiskt baserade spekulationer när det gäller ursprungsfrågorna. Vi skulle gärna vilja hjälpa både Sara Wrige och Dave Gregory med den saken.

Vad har Mose och Augustinus med evolutionen att göra? Andreas Nordlander är universitetslektor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet. I sin artikel argumenterar även han för kristen evolutionism med hänvisning till att kyrkofadern Augustinus förnekade en sexdagarsskapelse och var öppen för ett evolutionärt skapelseperspektiv.

Augustinus är ett föredöme, menar han, eftersom ”Augustinus är angelägen om att bibeltolkningen inte binder sig vid den ena eller den andra felaktiga vetenskapliga teorin så att det hindrar människor från att låta sig övertygas av trons skönhet.”

Nordlander fortsätter med att leverera en giftig salva mot föreningen Genesis skapelsesyn: ”Om man exempelvis utgår från en ’bokstavlig’ tolkning av Första Mosebokens inledande kapitel, så att världen och allt den rymmer blev till på några 24-timmarsdygn, som så kallade ungjordskreationister menar, är det klart att det kolliderar inte bara med evolutionsbiologin, utan med många andra vetenskapliga discipliner, ja, med hela den samtida förståelsen av universum. Då är det verkligen en tro mot vetenskap. Välkommen till kyrkan idag! Vänligen placera ditt intellekt i något av de angivna facken i vestibulen.”

Därefter konstaterar han att ”evolutionsteorins grundläggande principer … är utomordentligt väl underbyggda – variation, naturligt urval, hereditet…”

Nordlander avslutar med ett uppfriskande erkännande att det ändå, trots allt, finns spänningar mellan samtida evolutionsteori och klassisk teologi, varefter han tillägger: ”Hur kan man egentligen förstå människans särart och syndens intrång i ljuset av homo sapiens långa historia?”

Kommentar

Beskyllningen att bibliska kreationister är beredda att lägga undan sitt intellekt för att kunna hävda historiciteten av Första Mosebokens inledande kapitel är ett slag under bältet. Det är nämligen just i kraft av intellektet och förmåga och mod till ett kritiskt förhållningssätt till vetenskapen som vi öppet och offentligt avslöjar den moderna myten om evolutionsteorins ”faktum”. Den vetenskapliga evidensen visar entydigt att just de evolutionsmekanismer som Nordlander påstår är ”utomordentligt väl underbyggda” i praktiken är totalt oförmögna att skapa nya strukturer och funktioner.5 Men hur vet han det i egenskap av livsåskådningsvetare? Svar: han litar helt okritiskt på den mediala bilden av evolutionsbiologin och människans evolutionära förflutna.

Det är verkligen misskrediterande för den kristna tron när kristna väljer att tolka in felaktiga vetenskapliga föreställningar om naturen i bibelordet. Men det som framför allt skadat, och skadar, förtroendet för Bibelns budskap är när det medvetet och okritiskt underordnas ren otro och naturalistiska spekulationer.

En pusselbit från bibelvetenskapen som berör vårt ursprung I denna artikel är det David Davage som skriver, teologie doktor i Gamla testamentets exegetik och bibelforskare. Summan av Davages teologiska resonemang är att Gud inte alls skapade ur intet: ”Ytterst innebär det att 1 Mos 1 inte är en berättelse om skapelse ur intet.” Hur kommer han till denna slutsats? För det första menar han att Bibelns första vers inte utspelade sig den första skapelsedagen utan refererar till ett evigt urtillstånd. Han lägger till vad han menar är ett underförstått ”då” i Bibelns första vers, så att den skulle läsas: ”I begynnelsen, när Gud skapade himmel och jord – jorden var (då) öde och tom … ” . För det andra refererar Davage till det polyteistiska skapelsescenariot i den babyloniska skapelseberättelsen Enuma Elish som beskriver ett sådant tillstånd.

Kommentar

Det Davage framhåller här är en variant av den gamla klassiska ”luck-teorin (eng. gap theory) som spekulerar om ett mellanrum mellan de två första versarna i Bibeln, som skulle göra det möjligt att klämma in godtyckliga tidsrymder där, rentav oändliga. Det andra argumentet hämtar Davage från en utombiblisk källa fylld av inslag helt främmande för judisk-kristen tro.

Tillsammans låter artikelförfattaren dessa båda argument utgöra grunden för det budskap han för fram: Gud skapade inte ur intet.

Det här blir förstås ett avsteg från den annars vedertagna principen att bibelord ska tolkas i ljuset av andra bibelord – ”Summan av ditt ord är sanning” (Ps: 119:160). När Bibelns första vers (med eller utan Davages tillägg) tolkas i ljuset av Guds egen motivering av sabbatsbudet (se ovan) så faller argumentet pladask. Eller lyssna till psalmisten: ”Hela jorden må frukta HERREN, alla som bor i världen må bäva för honom. Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.” (Ps 33:8-9).

Kan det finnas något annat skäl för Davages bibeltolkning än en läsning mellan raderna och inspiration från en bibelfrämmande religiös föreställningsvärld? Absolut, men det redovisar han inte. Det är övertygelsen om att den moderna kosmologins datering av universum till 13,8 miljarder år är ett bevisat faktum ställt bortom varje tvivel. Även Davage väljer således ”vetenskapen” framför bibelordet.

[Not 2020-03-11: Se tilläggskommentar ang. Davages artikel, längst ned på sidan!]

Denna kavalkad av artiklar avslutas med teologen och cineasten Carl-Johan Freeds recensioner av tre filmer av den amerikanske filmskaparen Terrence Malick under rubriken Skapelse + evolution = sant?. Utifrån Freeds omdömen tycks de vara en lite halvt outgrundlig men vacker mix av vetenskap och andlighet med en dragning åt new-age.

Magasinet avslutas sedan med en bokrecension som ligger utanför temat.

Sammanfattningsvis: Detta nummer av Dagenhusets NOD-magasin illustrerar på ett mycket tydligt sätt det som idag förefaller vara mainstream inom västerländsk teologi och apologetik. Man kapitulerar totalt inför ”den naturvetenskapliga världsbilden”, vänder kappan efter vinden och inbjuder den att styra sin förståelse av Bibeln. Säkert skulle författarna hålla med om den analysen eftersom de menar att det är så teologin ska fungera – den ska vara öppen både för bibelordet och för vetenskapens landvinningar och på det viset vara attraktiv för människor som söker Gud. Det är väl tänkt av bröder och systrar som säkerligen är förenade i Kristi försoningsverk precis som jag.

Men det som skrämmer är ensidigheten. De tvekar inte en sekund att kritisera, ifrågasätta och omtolka bibelordet, men skulle inte komma på tanken att ifrågasätta naturvetenskapen. Som om den vore helig och immun mot kritik. Kritiserar man bibeltexten agerar man som öppensinnad teolog, kritiserar man uppenbara övertolkningar av naturvetenskapliga observationer eller evolutionära spekulationer om vad som hände på jorden för miljontals år sedan – eller ännu värre, tolkar bibeltexten som det faktiskt står – ja, då blir man som kreationist beskylld för att lägga sitt intellekt på hyllan och förkasta all vetenskap.

Men, kära teologer, Är det inte just detta som tro handlar om? Det är ”Genom tron [vi förstår] att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.” (Heb 11:3). Genom tron kan vi få en rätt förståelse av världen. Det är otron som säger: ”Genom förståndet [modern naturvetenskap] kan vi tro att Gud skapade världen dold bakom slumpens och naturens egna lagar”. Med den amerikanske intelligent design-företrädaren Phillip Johnsons ord:

”Jag talar inte om en Gud som man bara kan bli varse genom tron, och som är osynlig för förnuftet eller som handlade omärkligt bakom någon naturalistisk evolutionär process som till alla sina uttryck var fullständigt utan tanke eller syfte. Den typen av resonemang handlar om mänsklig inbillning - inte om verklighetens Gud. Jag talar om en Gud som agerade helt öppet och som lämnade bevismaterialet översållat av sina fingeravtryck!”

Den Gud som Bibeln uppenbarar är stolt över sitt skaparverk och vill ha äran för det. Varför skulle vi tveka om att den här världen vittnar om sin Skapare när Bibeln överallt proklamerar just det: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk” (Ps 19:2), ”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland [människorna], Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans gudomliga natur genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” (Rom 1:18-20).

Sist men inte minst – det är djupt alarmerande att den skapelseteologi som kommit till uttryck i NOD är den som totalt dominerar svensk teologisk utbildning, den som formar framtidens präster, pastorer och kristna ledare överlag. Här behövs det ett radikalt uppvaknande.

Vad Sverige behöver är en ny generation öppensinnade och modiga teologer och apologeter – och givetvis naturvetare – som vågar tro bibelordet utan godkännande från ett vetenskapssamfund som räknat bort Skaparen by default. Andligt erfarna män och kvinnor som vet att Gud är miraklens Gud, och som därtill är utrustade med intellektuell och andlig urskiljningsförmåga till att inse var gränsen går mellan evidensbaserad vetenskap och filosofiskt motiverade spekulationer i vetenskaplig förklädnad. Kanske kan vi då få tillbaka en sund teologi som grundas på principen att bibelord förklaras av bibelord i stället för av den senaste utgåvan av Science.

Till syvende og sidst handlar det om vilken auktoritet vi väljer att förlita oss på – företrädarna för den här världens visdom eller Bibelns Gud. Det är ett val kopplat till ett stort ansvar.

Som någon så klokt formulerat det:

“Det ögonblick man säger:Vi måste överge den här teologin för att få världens respekt’, slutar det med att man sitter där utan vare sig bibeltro eller världens respekt.”

Göran Schmidt


PS!
Författaren har vid två tillfällen förgäves försökt publicera den här recensionen i Svenska Apologetiksällskapets facebookgrupp där han är medlem. Det vore tragiskt om det teologiska debattklimatet i vårt land är så begränsat. Vi får väl hoppas att det handlar om ett tekniskt fel ...
DS!


  1. Hössjer O, Gauger A (2019) A single-couple human origin is possible. BIO-Complexity 2019 (1):1-20. doi: 10.5048/BIO-C.2019.1

  2. De skulle aldrig erkänna det, men de har av allt att döma tagit lärdom av evolutionskritiken och till slut insett att mutationer och naturligt urval inte förmår skapa några nya livsformer.

  3. Se artikeln Naturalistisk magi i Genesis nr 1-2019 s. 28 på https://genesis.nu/tidning/tidigare-nummer/genesis-2019-1/.

  4. För en mer ingående bild av den tidens evolutionsidéer – se undertecknads recension av en bok av den amerikanske författaren Benjamin Wiker på https://www.gschmidt.se/Skapelsefragan/Recensioner/Evolutionsteorin_och_tidsandan/Evolutionsteorin_och_tidsandan.html

  5. Nordlander borde till att börja med läsa Genesis nr 1-2018 Är evolutionsteorin bevisad?: https://genesis.nu/tidning/tidigare-nummer/genesis-2018-1/


Tilläggskommentar 2020-03-11

I en längre personlig mejlväxling med artikelförfattaren förnekar David Davage att han skulle vara anhängare av någon ”luck-teori” och påtalar att han visst tror på en skapelse ur intet. Hans motivering är att 1 Mos 1 börjar med ett urtillstånd (vars varaktighet han inte utvecklar närmare). David förnekar också att han skulle sätta vetenskapen före bibelordet.

Min kommentar är att jag för det första har svårt att se att existensen av ett urtillstånd inte skulle nödvändiggöra någon form av ”tidslucka”, om än obestämd i omfattning. Jag tror också att de flesta läsare är lika benägna som jag att misstolka formuleringen ”Ytterst innebär det att 1 Mos 1 inte är en berättelse om skapelse ur intet” som liktydig med ”Gud skapade inte ur intet”. Här borde Davage varit mycket tydligare. Eftersom han inte deklarerat vad han tänker om universums ålder och evolutionen så kan jag vare sig bekräfta eller dementera att han sätter vetenskapen före Bibelordet; men jag tycker att det vill till väldigt tunga argument för att uppväga vad HERREN själv säger i 2 Mos 20:11: ”För på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem…” Det borde även rimligen innefatta det urhav som Davage refererar till som ett tidsobestämt urtillstånd. Men det beror förstås på vilken tillit man sätter till bibelordet och hur tidsbundet man anser det vara. Här har jag och Davage definitivt olika uppfattning.


Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Missa inget nytt från Genesis - Anmäl dig i formuläret nedan för att få vårt nyhetsbrev rakt i din e-postlåda någon gång per månad! (Ett nytt fönster öppnas då, där ni får bekräfta er e-postadress)

OBS, Genom att anmäla dig, godkänner du vår policy för behandling av personuppgifter. Läs därför den först, innan du anmäler dig.

*-markerade fält är obligatoriska.
Fler frågor & Svar » Fler videor » Fler händelser » Fler blogginlägg »